En spot light-psykning

I en av Daniels tre 20minuters-monologer igår, nänmde han att han skulle sätta upp sina spotlights idag. Så jag tog reda på vilken tid han skulle vara hemma idag. "Sen." svarade han. Oklart kan tyckas, men "Sen." innebär jävligt sent har jag lärt mig. Så jag gick runt och chilla lite idag och spanade vart jag kunde sätta upp Daniels spotlight i mitt rum, innan han skulle sätta upp dem.

Hittade ingenstans som kändes rätt. Men så kom jag på att jag fått låna två hyllor av Johan som jag inte satt upp - win win situation. Jag kan borra sönder Johans hyllor lite extra samtidigt som jag tar Daniels spotlights.

Mitt rum - ett rökrum

Med en kvart kvar av ännu en briljant Johan Falk-rulle, kommer Daniel in i rummet:
"Fille, har du tändare?"
"Framför ögonen på dig ligger en. Trodde du hade slutat röka när du var nykter."
"Det har jag."
"Okej, packad eller?"
"Nej."
"Nehe. Varför ska du ta en cigg nu då?"
"Har vi ett rökrum måste vi ju använda det."
"Vart är vårt rökrum?"
"Jag tänkte att vi skulle köra ditt rum."
"Aa men va faaan."
"Chilla. Det är klockrent."

Sen rökte han sin cigg. Kallade Johan Falk för bögrulle och gick och la sig.

Bandypublik

Skulle steka ett ägg till min pytt i panna tidigare. Mitt äggstekande resulterade enbart till tappad aptit. Ägget såg så fruktansvärt äckligt ut. Jag fear-factor:ade mig igenom maten, dock med upprepade kväljningar.

Jag kände mig mycket misslyckad efteråt. Hade verkligen sett fram emot min mat och ett stekt ägg, men nu kommer jag istället inte kunna äta den rätten på flera månader.

Mitt i vågen av misslyckande som jag befann mig i såg jag något som piggade upp mig, något som fick mitt misslyckande att ligga i lä. Det jag såg var toppen av misslyckande - bandy.

Det känns som det är den tredje SM-finalen i bandy under 2010. Det är fan alltid bandyfinal, alltid inlag på sporten om de nya SM-vinnarna.
Idag är var det alltså inte helt otippat ny bandyfinal. Kommentatorerna sa att "det måste blåsa upp mot 15sekundmeter ute på isen." Bandyfinalen spelades i snöblandat regn i 15sekundmeter. Och folk utsatte sig för detta frivilligt. Folk står och försöker se en obefintlig boll samtidigt som regn och snö våldtar deras fejs.

Det är ju så misslyckat så att jag hellre skulle äta det där jävla ägget till frukost, lunch och middag varje dag, hela livet, än att stå på den jävla matchen en minut.

En bookrape

Johan skulle komma förbi och hämta en bok som vi ska läsa inför tentan på fredag. Han lät classic Johan - översittare.
"Ja du." Han drog ut på orden. "Jag, höhö, tänkte kanske hemta min bok som ligger hos dig......... Behöver nämligen den inför tentan på fredag."

Jag fick agera snabbt. Tog fram boken. Johan var på väg över, så jag hade kanske bara någon minut. Hinner jag kissa på den? Hinner den brinna upp helt? Är den för stor för att spolas ner? HELVETE!!!! Tiden gick och plötsligt var han utanför. I hallen såg jag min chans att hämnas Johans översittarton - en penna.

Marc Brodd - förberedelser

När man bjuder över Marc Brodd för en film som jag har gjort denna morgonen, så krävs det att man gjort några förberedelser. Dessa förberedelser är viktiga för att han inte skall kunna vara kvar tills man somnar sent, sent, inatt. Han vet som sagt inte om när det är dags att gå hem.
Till och börja med gäller det att gömma alla cigg som ligger synliga, så länge det finns cigg, så finns Marc.
Sen gömmer man toapappret. För någon gång kanske han behöver gå på toaletten och då måste han gå hem för att kunna göra nr 2.
Sen tömmer man kylen på mat. Samma regler här som ciggen - finns mat, så finns Marc.
Sen stoppar man undan elsladden i xboxet, så att han inte fastnar framför tv-spelet.
Sen kopplar man ut routern så han inte kan ladda ner någon film som han vill kolla på.
Och till sista ljuger man om att Daniel ska ha möte hemma vid en tid och därför måste vi kanske gå hemifrån.

Jag körde alla dessa förberedelser för en halvtimme sedan. Tänkte: "Jävlar va soft. Nu kan han omöjligtvis vara kvar längre än filmen."
Och givetvis glömde jag The element och surprise - han somnade innan jag startat filmen.

Ett snabbtest

Jag frågade Daniel om han var hungrig och ifall jag skulle laga ihop nåt. "Jaja, för fan. Vi har ägg i kylen tror jag." svarade han. Så jag tog fram äggen, såg på utgångsdatumet.

Stenkoll Daniel, tänkte jag när jag såg hur fruktansvärt gamla äggen var. Men jag fortsatte: "Det finns ganska många ägg kvar. Hur många vill du ha då?"
"Det räcker med tre."
Det räckte alltså med tre svingamla ägg. Dagen innan hade jag sett att hans margarin gått ut. Så av ren nyfikenhet frågade jag honom om jag skulle steka äggen med margarinet i kylen. "Jaja, för fan.", svarade han direkt.


Givetvis stekte jag inte äggen men jag var fascinerad över hans koll. Så jag tänkte göra ett lättare test på honom. Igår såg jag hur han slängde upp en påse med toapapper över min garderob.

Skulle han komma ihåg detta om jag nu frågade om toapapper?

Jag gick in på toan, väntade några minuter och skrek sedan:
"Daniel! Toapappret är slut. Har du lust att slänga hit en rulle."
"Jag tror det är slut. Använd tummen."
Stenkoll tänkte jag, stenkoll.
"Men va fan. Jag såg ju hur du hade ett gäng rullar i handen igår. Vart gjorde du av dem?"
"Nej det hade jag inte. Jag måste dra nu Fille. Du får lösa detta själv."

Så jävla soft att bo ihop med brorsan.

Voicerape

Det är uppenbarligen svårt att urskilja min och Daniels röst. Vi får ofta höra hur vi låter precis likadant. Det kan man väl säga är ganska trevligt. Framförallt är det kul att svara på varandra telefoner och se hur länge man kan föra ett samtal med varandra polare innan de kommer på att det är fel person de pratar med. Jag har rekordet, med Daniels polare David Svahn, på fem minuter. David är riktigt, RIKTIGT dålig på att urskilja. Verkligen värdelös. Vi har haft flera samtal med varandra där jag inte fattat något och David tvingas upprepa allt han sa till mig för Daniel när jag blivit påkommen - det måste vara fett psykande för David.

I vilket fall som helst. Daniel ska göra DJcomeback på Malmönation idag. I flera år har jag hört hur han går runt och kallar sig DirtyD, Daniel Dirty Aglöv osv. Han säger tydligen "fett sköna saker", om jag skall citera honom, när han spelar. Idag tänkte jag köra en voicerape på honom när han lämnat Djbåset. Ta micken och utbrista något som gör att folk kommer kasta bajs på honom. Jag har funderat på vad jag ska säga men inte riktigt bestämt mig. Kanke: "Helvete va tråkigt det är att spela för er ikväll. Jag är överkvalificerad." eller "Ni är sämsta publiken ever. Och du damen där på dansgolvet. Ja precis, du. Banta eller dra. Du tar upp för stor plats." eller "Dem som inte dansar till nästa låt dödar jag. Heeelt seriöst, jag DÖDAR er." eller "Jag har inte sett en enda snygg person här ikväll. Va fan är det för fel på er. Alla får dra. Jag stänger av musiken, jag är överkvalificerad."

Det kan bli riktigt bra.

En Manhattan-psykning

Jag har burit mina sista saker från min gamla rum som en jävla idiot denna morgonen. Löken på magen blev till Ullevi-storlek och pärlorna från pannan skymde sikten när de rann ner i ögonen på mig. Jag var helt klart inte på humör för att bli psykad. När jag äntligen fått upp allt och skulle packa upp märkte jag att min Manhattantavla saknades. Jag var helt säker på att jag hade tagit med den upp så jag fortsatte att svettas sönder i mitt letande. Tilslut fick ge återigen bege mig till rummet för att hämta den. Givetvis var den inte där. Matt, svettig, arg och svinhungrig gick jag tillbaka. Daniel ropar att han ska dra så jag går in till honom för att säga hejdå. Och där hängde den. Idioten hade inte frågat om han skulle hjälpa, inte hjälpt att packa upp eller sagt något uppiggande. Däremot hade han tagit min Manhattantavla och hängt upp den bredvid sin egna.

"Va fan Daniel. Jag har letat som en idiot efter den?"
"Vilken då? Menar du din puttelilla Manhattantavla som inte syns brediv MIN Manhattantavla."

Jag blev så matt att jag bara vände och gick till mitt rum. Från Daniels rum hör jag hur han säger:
"Filip. Skriver du upp ett awesomepoäng till mig för att min Manhattantavla äger din."

Fy fan vilken dålig morgon.

Vår tvättkorg - "en klockren idé"

När jag flyttade in i mitt nya rum i söndags låg Daniels smutstvätt, mycket oklart, i en hög i hörnet i mitt rum. Jag orkade inte bry mig om det till en början men jag började undra när han skulle ta tag i den. Det visade sig att han inte hade tänkt göra något åt den. För han kom in i mitt rum när jag satt och pluggade med en knippe kalsonger och t-shirts och kastade dem lite snyggt i högen. Jag såg fascinerat åt honom när han vände och gick ut i sitt rum igen utan att säga ett ord.

Efter någon timme kom han in igen. Kastade ett par byxor i hörnet och vände. Han hann inte nå sitt rum för jag skrek efter honom:
"Daniel!"
"Ja?"
"Vad håller du på med?"
"Jag tänkte spela lite Call of Duty. Är du på?"
Helvete va matt jag blev.
"Nej men va fan. Din tvätt syftade jag givetvis på."
"Vadå då?"
"Du slänger all din tvätt på golvet i mitt hörn."
"Ja men va fan. Det är ju en klockren idé att ha tvättkorgen där."
"Ett, det är inte en korg, det är mitt golv. Och två, hur i helvete kan det vara en klockren idé? Det är en idiotisk idé."
"Chilla. Det är klockrent."
"HELVETE!"

En Awesome list

Daniel har en mycket märklig approach till mig när jag ligger och sover. Han låtsas som om jag är vaken, går in i mitt rum och kör en monolog riktad till mig:
"Fille va händer då? Själv vaknde jag precis". "Fille? Vad ska du göra idag? Jag ska vara awesome". Fille? Köper du lite softa saker till oss idag eller? Bra".
Och så fortsätter han så tills jag har vaknat - ställer en fråga till mig som sover och svarar på den själv.

Idag när jag vaknat efter Daniels monolog gick jag mot kylen för att hitta nåt att käka. Då ser jag något nytt som Daniel måste satt upp väldigt sent igår kväll.

En Awesome list.
Så jag frågade Daniel vad detta innebar.

"Daniel. Varför har du satt upp en jävla awesome list på kylen? Och va innebär den?
"Jag kände att det var läge för en."
"Jaha. Jag ser att du redan fått två awesomepoäng. Hur fick du dem?"
"Det spelar väl mindre roll."
"Klart fan att det inte gör Daniel. Du kan ju inte bara ge dig själv två poäng. Hur fick du dem?"
"Ett känns logiskt och det andra fick jag eftersom....." Han tänkte i en halvminut och utbrast. "Det andra fick jag för att du är fetare än jag."
"Det kan i och för sig diskuteras. Jag skriver upp ett awesomepoäng till mig nu."
"Det kan du inte göra. Vad har du gjort?"
Jag tänkte en minut. Kom inte på något. Idiotlistan hade kommit så plötsligt att jag inte hade kunnat reflektera mina awesome-moves under gårdagen.
"Jag spöade Johan utan anledning igår. Det är ju ett awesomepoäng på det."
"Va fan Filip. Det är minuspoäng på att slå tjejer."

Så nu står det fortfarande 2-0 till Daniel på awesome list.

En ny blogg.

Jag har fått en andledning till att börja blogga igen. Det var en kort tid som jag bodde ensam - en månad. Min bror Daniel ringde sedan och sa att jag skulle flytta in i hans tvåa. Soft, tänkte jag. Så jag flyttade mitt IKEA-bord och en låda 30meter mitt emot mitt tidigare rum. Vi har ju bott ihop i sjutton år tidigare och det har ju fungerat, så att bo ihop i några månader måste ju funka.
Idag kom jag dock att tänka på ett citat vår mamma har använt ganska mycket, utan att jag ägnat en direkt tanke på det tidigare: "Jag trodde inte vindarna från Tjernobylolyckan nådde ända hit. Hur blev han så här?"

Redan efter dessa tre dagar börjar jag förstå vad hon kan ha menat. Daniel presterar kan man säga. Jag vet väl om vad han är kapabel till att åstadkomma men att leva i mitten av allt är något nytt. Och tro fan att jag redan sagt upp mitt förra rum.

Ett sista inlägg.

Det är skönt att flytta från Johan i övermorgon. Jag är så jävla trött på honom att jag fick låna Carls rum inatt. Trodde Johan och jag skulle bo på avstånd nu när jag flyttar men givetvis flyttar han efter - www.skaffadigettliv.se, tänker jag.
Bloggen har i alla fall kommit till sitt slut och upphör efter detta inlägget. Den har varit mitt guilty pleasure sen i december men jag måste sluta någon gång. Man ska ju tydligen sluta på topp och mina femton läsare om dagen känns som en bekväm topp.

Stay classy!
Filip

En Toronto Special.

Skulle beställa en pizza nu och läste igenom menyn som jag hämtade sist för att inte råka ut för ännu ett oklart samtal.

Jag bestämde mig för en Tomaso och ringde. Samtidigt som jag väntade på att någon skulle svara läste jag igenom specialpizzorna.
Det fanns en Toronto special på menyn. Varför en Toronto just? Grekiska, Lunda och kebab känns logiskt men en Toronto?


"...?... pizzeria."

Jag var mitt inne i tankarna om Torontopizzan.

"Ja hej, en Toronto special."
Helvete nu blev det fel, den ville jag inte alls ha.
"Är det bra så?"
"Toronto. Varför är det just en Toronto special?" fortsatte jag av bara farten.
............
"Är det bra så?"
Pizzabagaren var matt.
"Nej. Jag vill inte ha en Toronto special. Jag vill ha en Tomaso."
"...?... sås Tomaso ...?... två ...?... Toronto"
"Va?"
"Tiominuterenkvart."

Johans plan.

Jag har några gånger i månaden gett kläder till Johan som inte längre passar. Hela tiden har jag fått ångest och trott jag min tre-stegs-diet inte funkar. Sen började jag misstänka att Johan, som alltid sköter tvätten, medvetet tvättar mina kläder i 70grader för att krympa dem och senare få dem.

Idag smög jag ner när Johan var nere för att speja. Likt en katt cirulerade jag runt i tvättstugan för att klura ut om Johan hade någor skumt för sig.



När jag blev påkommen undrade Johan va fan jag höll på med.
"Inget. Va håller du på med?"

Johan blev matt.
"Jag tvättar dina kläder Filip."
"Nej. Du krymper dem Johan."
"Va fan skulle jag göra det för?"
"För du vill ha dem."
"Då skulle mina också krympa."
"Det är svårt att bli mindre än va dem redan är."

Jag insåg att jag haft fel och fick ångest över mitt BMI.

Halv åtta hos oss.

Ibland brukar vi satsa på att laga god mat till middag. Vi följer Halv åtta hos mig-upplägget vilket betyder att en av oss lagar mat åt den andra varpå hela middagen skall betygsättas.

På en skala till 10 skulle man ge en totalpoäng för allt från dukning, mat, diskrester, trivsel osv.

Vi insåg ganska snart att trivseln höll en stabil låg nivå, dukningen var bortglömd, diskberget enormt och samtalsämnena få. Därför betygsatte vi endast varandras maträtter.

Idag skulle Johan betygsätta min korvcouscous med dijon och sambal oelek-sås.

"Johan, hur många poäng får jag då."
"Vet inte riktigt. Måste samla upp smakerna som sitter kvar i gommen."
"Jaha. Gommen alltså."

Efter Johan rensat munnen började han långsamt.

"Alltså. Du har fortfarnade inte lärt dig laga couscous trots att du "lagat" det femtio gånger. Den var klumpig och torr idag igen. Därför blir det ingen 10a"
"Nehe. Snällt sagt Johan. Ville du ha rinnande couscous eller?"
"Men va fan. Du satte ju ribban för omdömena förra veckan när du kallade min köttfärssås för "sjabbig analklåda".
"Inte ens en full strippa i Dussedorf hade ätit den köttfärssåsen. Men fortsätt Johan. Såsen då?"
"Den hade väl funkat om jag inte hade mitt smaksinne kvar."
"SKOJAR DU?"
"Nej. Du får en 3a."

Jag leder med 4-1 efter tre Halv åtta hos oss-omgångar denna månaden.

Sylt.

Johan kom ner från Göteborg tidigare idag. Han lät mycket glad när han steg in genom dörren.

"Hallå Filip!"
"Va fan är det med dig? Varför är du så jävla glad då?"
"Oj, vilket trevligt mötande."
"Sorry, det var inte meningen. Jag är mitt inne i Förkväll. Det är sämre än någonsin faktiskt."
"Va? Trodde inte det kunde bli sämre än när Elizabeth frågade om Jens Lapidus tyckte det viktigt att ha kostym på sig i rätten."
"Inte jag heller."

Johan slog sig ner i soffan och började se på Förkväll.
Plötsligt hoppade han upp ur soffan.
"Jag höll på att glömma!"
"Vadå?"
"Jag har fan en present med mig till dig Filip."
"Nehe, va snäll du är Johan."

Jag blev mycket förväntasfull och kikade nyfiket på vad Johan skulle dra fram ur sin väska. Han slet upp en plastpåse. Och tog fram...
"Sylt? Sylt. Seriöst?"
"Ja, vår gamla var ju slut."
"Nej för helvete. Den va möglig. Den va tusen år gammal och jag slängde alla tusen burkar du tog med sist."



"Vi kan ju äta lite sylt imorgon kanske."
"Till vad Johan? Mer sylt eller?"

Nytt personligt rekord.

Marc är mästare på att inte fårsta när det är dags att gå hem. Igår var han nere och såg film. Jag somnade innan slutet för att se slutet idag. Det behövdes inte eftersom Marc väckte mig för att berätta hur den slutade - härligt.
Jag somnade hur som helst om och vaknade nu imorse av den här synen.


Marc hade alltså inte gått hem igår efter filmen utan satte istället nytt personligt rekord i att inte förstå att det är dags att gå hem.

Fångarna på fortet.

När jag lånar Marcs toalett brukar jag leka fångarna på fortet för att få en trevligare toalettstund. Det finns flera utmaningar som toaletten bjuder på. Själva stolen sitter inte helt fast i golvet vilket kräver en enorm motorik av användaren. Ringen och locket är två seperatat delar som man ska försöka pussla på stolen, besökaren måste alltså tänka logiskt. Avslutningsvis måste besökaren ha tur. Marc påstår att det inte handlar om tur, utan skicklighet.
"Spolar man på detta sättet så åker allt bort. Jag lovar. Seriöst."
Jag har valt att kalla sista grenen - Hur fan löser jag detta nu då?

När Johan psykar sönder.

Johan har köpt en tekula till lägenheten. Jag hatar den där jävla tekula så in i helvete. Det ligger i vasken, fylld med äckligt använt vaniljte och ser rostig ut, varje gång jag ska diska. Jag verkligen HATAR tehelvetet.

Kan tyckas grinigt detta. Men proceduren när man öppnar tekulan, skakar ut innehållet i soparna, sköljer och lägger den i torkhyllan för att sedan finna den använd och äcklig i vasken igen, är så psykande. Jag tror Johan, likt Dorian Grey, planterat en del av hans själ i tekulan.

En annat psyk som Johan kör är: "Du kan väl ta en påse då?"
Igår bar jag en påse och Johan två på väg upp till Carl.

"Du kan väl ta en påse då?" säger Johan besvärat.
Jag fimpar min nytända cigg för att ta över en av Johans två påsar. Väntar på att Johan ska göra något med sin fria hand men inget händer.
"Varför skulle jag ta påsen Johan?"
"Jag vet inte."
"Men för helvete Johan. Jag fimpa min cigg och har inga handskar."
"Aja dådå, jag kan väl ta den igen."

...Fett psyk.

När Röda Korset-Sten gjorde oss nyktra.

Utanför systemet vid mig och Johan brukar det stå en skön alkis som drar obegripliga skämt på skånska och försöker sälja tidningar. Han har inte riktigt insett att skämten inte lockar köpare, utan raka motsatsen. Folk kör en klassisk svensk och slickar sina kroppar längs väggen ut och stirrar ner i marken - precis som jag och Johan. Jag hade velat kalla alkisen min kompisen men det är svårt. Jag har garvat åt ett av hans skämt en gång, av rädsla dock.

I vilket fall som helst. Idag var vår "kompis" ersatt av en tystare typ, vi valde att kalla honom Sten. Sten arbetade för Röda Korset och samlade in pengar till Haiti. Han gav inget positivt intryck, snarare bittert och ogästvänligt. När vi stötte på Sten vid entren till systemet stirrade han på oss. Vi hade precis tillräckligt med pengar för att klara av en skön fylla på kvällen. Men Sten hade andra planer.

Han sträckte fram sin insamlingsbössa mot oss. Givetvis ska vi skänka lite pengar tänkte jag och Johan tömde våra fickor i bössan.

"Jaha." sa Sten. "Sju och femtio."

Paniken slog in. Skänkte vi sju och femtio? Det är ju för fan knappt tre cigg. Vi kan inte komma ut med påsar fulla med öl och se hur Sten kämpar ideelt för Haiti.
Han var uppmärksam på vår panik och sträckte fram sin bössa igen.
Nu hade vi ingen återvändå. Allt i våra plånböcker måste ner i Stens bössa.
Sten blev nöjd. Vi blev panka och nyktra.

Slutspelsskägg

Igår blev det bekräftat att jag flyttar från Johan om någon vecka. Därmed rök ursäkten för mitt bloggande och den lever nu inte så länge till. Detta är något Johan tyckte var extremt bra eftersom han anser att han blir uthängd av mig, vilket delvis stämmer.
För att visa sin glädje över att bloggen dör och Johan och jag flyttar ifrån varandra, så har Johan börjat odla ett sägg som han inte tänker raka förrens jag flyttat - ett slutspelsskägg kan man säga. Ganska trevligt initiativ tycker jag. Dessvärre för Johan är skägget fruktansvärt fult. Verkligen asfult.

Att vara svensk.

Jag och Johan brukar ge varandra gliringar när man beter sig väldigt svenskt. Exempel är när vi står i en kö, någon tränger sig före och man inte vågar säga till denna personen. När man blandar vodka med cola. Ber om mjölk i kaffet på café. Inte frågar någon expedit om vad en sak kostar då den saknar prislapp. När man går efter priset på vinet istället för att köpa något man vet är gott. Är tjugo minuter tidig till en föreläsning och tvingas vänta utanför. Måste ha öronproppar när man är ute på krogen, osv.

När sådana saker inträffar pikar vi på varandras svenska beteende.
"Filip, du ska inte blanda vodka med julmust istället. Jag har hört att det är jävligt inne just nu."

"Johan, glöm inte öronpropparna när du pratar i telefon. Det kan vara skadligt."

Vi försöker vara mindre svenska då vi har möjlighet. Idag frågade jag Johan vilket datum det var eftersom jag tyckte att bäst före-datumet på mjölken var passerat.

"Vilket datum är det idag Johan?"
"20e tror jag. Vadå då?"
"Mjölken gick ut för fyra dagar sedan."

Johan försökte vara osvensk.

"Det är lugnt för fan. Drick mjölken"
"Fyra dagar gammal är väl lite väl lång tid."
"Shit va svensk du är Filip."
"Vadå svensk? Lukta på skiten, skulle du vilja dricka något som luktar kadaver."
"Drick mjölken."
"Den har lika mycket klumpar i sig som en svart puckelpist för fan."
"Eh, det är verkligen lugnt. Så jävla svenskt att vara rädd för lite klumpar och dålig lukt."
"Är det svenskt att vara rädd om sin hälsa."
"Minst norskt i alla fall."

Jag kände pressen. Jag ville ju inte vara för svensk och verkligen inte norsk. Så jag drack mjölken.

Rudi Voller

Johan har ingen favoritidrottsman på samma sätt som jag älskar Mattias "tredje sträckan" Nilsson. Däremot hyser han någon slags kärlek till den tyska fortbollsspelaren Rudi Völler. Johan har aldrig sett honom spela eller vet om han var bra osv. men "hans frisyr är bortom denna världen", brukar han säga när man kommer in på något relavant ämne.

Rudi Völler


Idag när jag skulle ut exploderar Johan upp från sin säng.
"Äntligen! Vad jag har väntat."
"Vadå""
"Din frisyr Filip, du har en RUDI VÖLLER-frisyr! Fattar du hur stort detta är?"
"Va fan seriöst? Har jag det?"
"Ta inte bort den. Ta INTE bort den. Jag hade offrat min högra hand för att få ha en Rudi Völler-frilla."

Om Johan hade offrat en högerhand för frisyren jag tydligen hade så måste den vara grym. Och jag tycker han har rätt. Den är grym. Påminner om en tysk kedjerökande kärring som inte sett sig i spegeln de senaste åren - soft.

Rudi Völler?

Konsten att snooza borta en hel morgon.

Snooze är fruktansvärt ovärt. När man vaknat till den utsatta tiden trycker man på snooze. Problemet är att man är så trött så att nästa gång klockan ringer har man glömt av att man tryckt på snooze och därför gör man det igen. Och igen. Och igen.

Plötsigt har man snoozat bort en och en halv timma och en hel morgon - fruktansvärt psykande.

Johan Falk Vs. Jean Claude van Damme

Bara namnet Johan Falk är så hårt att samtliga åskådare vet att han löser alla situationer. Men när han utbrister "Fan!" i en rondell på Hisingen är hårdheten så maxad är världen inte skådat en bättre människa.

Den enda personen som kanske kunnat utmana Johan Falk - just det J. Falk, (Eventuellt Dolph, när jag tänker efter) i hårdhet är Jean Claude. Men när just "rondell-fan:et" inträffar så inser man att Johan Falk är ensam på toppen.

Hård.


Hårdast.


Och för er som undrade om Marc var kvar. Lugn. Det är han.

Att inte förstå att man ska gå hem - igen.

Minns ni Marc? Han som inte förstod att han skulle gå hem efter sina åtta timmar hos oss. Idag är han här igen. Och en till - Oscar. Vi har alltså två personer som inte inser att de borde gå hem nu.

Marc har suttit och spelat FIFA och försenat min film jag sett fram emot. Han vill testa alla våra spel. Går in och ut i köket och letar antagligen efter mat. Frågar dock inte om cigg. Han psykar ner mig totalt.



Oscar kom hit för ett tag sedan. Första han gör är att spruta ner hela köket med en Cola. Han tyckte det va skitkul. Han psykar också ner mig totalt.

Middagstips

Lägg i en wienerkorv i en kastrull och koka sönder den. När skinnet lossnat och ter sig som en hängande svans från köttdelen, färgen har gått från rödskimrande/orange till gul/grå och den har blivit s-formad så är korven klar. Placera den färdiga korven i ett snustort korvbrod som smular sönder bara av att öppna det.

Ser man på. En strålande söndagsmiddag.

Kan serveras med ketchup. Annars sitter det ordentligt med smak i skinnsvansen.

Tre tips.

Man orkar inte gå och handla mat. Det enda man har är Campbells tomatsoppa som är oätbar. Hur löser man sin hunger då?

Här följer tre tips som jag och Johan anammar hårt när hungern slår in.

Salivtricket - Svälj ditt saliv. Mättar cirka 30 minuter, sedan avtar salivutsöndringen.

Borsta tänderna-tricket - Sysselsätter munaktiviteten samtidigt som man manipulerar hjärnan att man kanske, kanske, får i sig föda.

Stop n Grow-tricket - Lägg ett lager Stop n Grow på tummen och sug tills du behöver lägga på ett till lager. Aptiten minskas oerhört.

Ett fylleproblem.

Nar man i ett sällskap dricker lite mer än de andra har man risk att få "shit va osoft att prata med dig"-blicken.
Man står och pratar med någon eller några och inser själv att man fått lite talproblem. Tungar fastnar i gommen och det man ville ha sagt blir en sörja. Man är dock inte så full att man inte är kapabel till att känna av stämningen. Det är otroligt frustrerande att se hur folk ger "shit va osoft att prata med dig"-blicken samtidigt som man kämpar med att uttala rent. Man känner sig som en komplett idiot och dricker antagligen bara mer för att slippa vara medveten om att blickarna man får.

Detta drabbade Axel igår och han var mycket ledsen för han hade tydligen "något roligt att berätta".

Fear Factor - bidrag

Fear Factor - Göteborg special

Jag och Johan sitter med hemtentor där vi ska analysera ett YouTube-klipp. Vi ska motivera våra val med en liten inledning som, enligt läraren, inte kommer att bedömas. Därför har vi inget att förlora när vi nu ger oss på nästa Fear Factor-tävling om vem som vågar skriva den absolut sämsta inledingen. Målet denna gången är dock att skriva en så dålig inledning att den tas med i betygsunderlaget men ska inte få oss underkända. Mycket spännande.
Det är göteborgstema på tävlingen, vilket medför att talspråk kommer prägla våra inledningar. Förhoppninigsvis är dem klara att visas upp här om tre timmar.

En dag närmare den sista.

Jag gick upp betydligt tidigare än Johan idag. Åt frukost och såg likadana nyheter på Nyhetsmorgon minst fem gånger. Efter två koppar kaffe och väntan på sjätte nyhetssändingen blev jag mycket rastlös och började spela TV-spel. Det tröttnade jag också på ganska snabbt, så jag började sakta men säkert höja volymen på teven och, likt en väckarklocka, säga Johan, .. Johan, ...Johan - högre och högre.
Han vaknade inte. Jag fortsatte.
"Johan, ...Johan, ...JOHAN!"
"Vad är det!?" svarade Johan mycket trött.
"Tja. Vill du spela FIFA?"
"Nej. Ser du inte att jag sover?"
"Men vill du spela Call of Duty då?"
"Jag sover."



Han vände sig in mot väggen och fortsatte sova.
Sen fortsatte jag tyst men ökande.
"Johan, ... Johan, ...JOHAN!?"
"JAA! VAD?", röt han.
"Oj, ta det lugnt Johan. Godmorgon tänkte jag bara säga. Och. Är du säker på att du inte vill spela FIFA? Jag kan vara ett dåligt lag om du vill?"

Han ignorerade mig.
Jag vet att han låg i sin säng och tänkte: En dag närmare den sista med den idioten.

När Lund blev Paradise Hotel

Tragiskt. Vi vet. Men man måste testa en parcermoni när man får chansen. Vi var sju grabbar på middag hos Truls ikväll. En skulle bli tvungen att gå hem tidigare än de andra.
Jag, Truls och Gustav var alla tre säkra på att få stanna kvar. Johan, Carl, Oscar och Marc skulle välja att ställa sig bredvid någon av oss säkra för att förhoppningsvis få stanna kvar ett tag till på kvällen. En skulle bli bortvald.
Vi fick fem minuter på oss att pakta innan utslagningen skulle äga rum. Under dessa fem minuter som pakterna skulle skapas blev jag indragen i köket av Marc.

"Helt seriöst. Jag ställer mig bakom dig. Om du inte väljer mig får du aldrig mer komma hem till mig."
"Men va fan Marc. Så allvarligt är det inte."
"Heeeelt seriöst. Jag ställer mig bakom dig. Väljer du inte mig så...."

Leken blev allvar. Så här såg det ut precis innan valen skedde. Blodigt allvar.





Johan ställde sig tillsammans med Oscar bakom Gustav och blev givetvis bortvald.

Min vy när jag pluggar.

Jag och Johan sitter mitt emot varandra när vi pluggar. Ganska logiskt i och med att vi har ett bord. I vilket fall som helst. Vi sitter och läser likadana kursböcker om någon, antagligen full/hög/kåt grek som tyckte dittan och dattan med historia osv - mycket oklart.

Igår. Mitt i den här oklara beskrivningen om full/hög/kåt-historietolkning, så hör jag fniss från Johan.
"Hihi."
Jag tittade upp.


"Vad hihi-ar du åt, Johan?"
Inget svar.
"Hihi."
"Helvete!"
"Vad?"
"Vad fnissar du åt, Johan?"
"...inget. Hihi."

Jag blev fruktansvärt arg men bjöd honom på att han gladdes åt något.

Och så plötsligt idag när vi fortsatte den oklara litteraturen.
"Hihi."

"Helvete! du kan inte mena allvar?"
"Hihi."
"HELVETE!!"
"Vadå?"
"Vadå? VADÅ!?"

Jag såg mig själv bli en X-Men. Kanske Wolverine och köra fram tre klor från handen och pajja hans dator.

"Vad är så förbannat roligt, Johan?"
"Basshunter är för skön bara."
"Basshunter, fnissar du åt BASSHUNTER!?"

Jag tystnade. Fokuserade. Tänkte för mig själv.
Du kan Filip, du klarar det. Om Wolverine kan, så kan också du. En lite klo bara. En.

Inga klor kom ur min hand.
Johan fortsatte fnissa.

Så går det.

När Johan ber om massa krångliga saker som ostronsås, någon oklar grönsak eller laktosfri mjölk, så blir man jävligt matt. Jag blir så JÄVLA matt faktiskt.

Att ljuga.

Det var verkligen inte svårt att ljuga över 20ggr om dagen. Jag räknade varje lögn jag drog från dess att jag vaknade idag. Redan efter två minuters dialog md Johan var jag säkert uppe i sex lögner. Det roliga var att jag inte planerade dessa utan dem kom spontant.
"Filip, har du fjärrkontrollen?"
"Nej."
Det hade jag visst, men körde en spontanlögn bara.
"Har du sett Avatar än?"
"Ja, det är klart."
Det har jag verkligen inte gjort. Och så här fortsatte det. Jag ljög konstant utan någon tanke på att bräcka Gustavs 20 lögner om dagen.
Det gick så långt att jag slutade räkna alla lögner jag drog för Johan och fokuserade istället på att hetsljuga på facebookchatten.

Jag körde bland annat:

Den s.k. "artighetslögnen"


Lite kändisglimtar







En classic lögn bara



Det var mycket trevligt.

En pizzabeställning.

"..?..pizzeria."
"Ja hej. Jag skulle vilja beställa en kebabpizza nummer 2, tack."
"Vilken sås?"
"Vilka har ni?"
"...?..., ...?..., mild."
"Jaha. Mild tar jag då."
"På båda?"
"Va? Nej, alltså jag vill ha en kebabpizza NUMMER 2."
"Vad va för sås på andra pizza?
"EN! Alltå jag vill ha EN kebabpizza NUMMER 2."
"Vilken sås?"
"M i l d."
"Okej. Två kebabpizza ...?..., tiominuterenkvart."
"Men för fan. EN, EN!"
"...?... tiominuterenkvart."
...Klick

Konsten att ljuga - hela tiden.

Gustav talade ut för någon dag sedan att han ljuger ca 20ggr om dagen.
"Jaha. Om vad?", undrade vi andra.
"Om allt alltså."
Eftersom vi var lite på lyset glömde vi snabbt Gustavs info. Jag tänkte att jag skulle försöka utmana Gustav. Ljuga över 20ggr på en dag - idag.

En Stop n Grow-attack

Johan har envisats om att se Johan Falk på TV4 ikväll. Ett riktigt skitval. Faktiskt ett helt jävla otroligt filmval. När han själv insett hur katastrofalt dålig filmen var, så slet han fram sin dator och började facebooka. Min irritation var inte ur denna världen. Han övertalade om att se en film som han senare själv tröttnade på.
Enda tänkbara lösningen var givetvis att ta fram Stop n Grow.

Innan ni nur ser mitt bildspel av min attack, så rekomenderar jag att samtidigt sjunga den klassiska melodin som låter då hajen i Jaws-filmerna laddar inför deras attacker.

Duh duh.


Duh duh.


Duh duh, duh duh.


Duh duh duh duh. Duh duh duh duh.


DUH DUH.