Ett sista inlägg.

Det är skönt att flytta från Johan i övermorgon. Jag är så jävla trött på honom att jag fick låna Carls rum inatt. Trodde Johan och jag skulle bo på avstånd nu när jag flyttar men givetvis flyttar han efter - www.skaffadigettliv.se, tänker jag.
Bloggen har i alla fall kommit till sitt slut och upphör efter detta inlägget. Den har varit mitt guilty pleasure sen i december men jag måste sluta någon gång. Man ska ju tydligen sluta på topp och mina femton läsare om dagen känns som en bekväm topp.

Stay classy!
Filip

En Toronto Special.

Skulle beställa en pizza nu och läste igenom menyn som jag hämtade sist för att inte råka ut för ännu ett oklart samtal.

Jag bestämde mig för en Tomaso och ringde. Samtidigt som jag väntade på att någon skulle svara läste jag igenom specialpizzorna.
Det fanns en Toronto special på menyn. Varför en Toronto just? Grekiska, Lunda och kebab känns logiskt men en Toronto?


"...?... pizzeria."

Jag var mitt inne i tankarna om Torontopizzan.

"Ja hej, en Toronto special."
Helvete nu blev det fel, den ville jag inte alls ha.
"Är det bra så?"
"Toronto. Varför är det just en Toronto special?" fortsatte jag av bara farten.
............
"Är det bra så?"
Pizzabagaren var matt.
"Nej. Jag vill inte ha en Toronto special. Jag vill ha en Tomaso."
"...?... sås Tomaso ...?... två ...?... Toronto"
"Va?"
"Tiominuterenkvart."

Johans plan.

Jag har några gånger i månaden gett kläder till Johan som inte längre passar. Hela tiden har jag fått ångest och trott jag min tre-stegs-diet inte funkar. Sen började jag misstänka att Johan, som alltid sköter tvätten, medvetet tvättar mina kläder i 70grader för att krympa dem och senare få dem.

Idag smög jag ner när Johan var nere för att speja. Likt en katt cirulerade jag runt i tvättstugan för att klura ut om Johan hade någor skumt för sig.



När jag blev påkommen undrade Johan va fan jag höll på med.
"Inget. Va håller du på med?"

Johan blev matt.
"Jag tvättar dina kläder Filip."
"Nej. Du krymper dem Johan."
"Va fan skulle jag göra det för?"
"För du vill ha dem."
"Då skulle mina också krympa."
"Det är svårt att bli mindre än va dem redan är."

Jag insåg att jag haft fel och fick ångest över mitt BMI.

Halv åtta hos oss.

Ibland brukar vi satsa på att laga god mat till middag. Vi följer Halv åtta hos mig-upplägget vilket betyder att en av oss lagar mat åt den andra varpå hela middagen skall betygsättas.

På en skala till 10 skulle man ge en totalpoäng för allt från dukning, mat, diskrester, trivsel osv.

Vi insåg ganska snart att trivseln höll en stabil låg nivå, dukningen var bortglömd, diskberget enormt och samtalsämnena få. Därför betygsatte vi endast varandras maträtter.

Idag skulle Johan betygsätta min korvcouscous med dijon och sambal oelek-sås.

"Johan, hur många poäng får jag då."
"Vet inte riktigt. Måste samla upp smakerna som sitter kvar i gommen."
"Jaha. Gommen alltså."

Efter Johan rensat munnen började han långsamt.

"Alltså. Du har fortfarnade inte lärt dig laga couscous trots att du "lagat" det femtio gånger. Den var klumpig och torr idag igen. Därför blir det ingen 10a"
"Nehe. Snällt sagt Johan. Ville du ha rinnande couscous eller?"
"Men va fan. Du satte ju ribban för omdömena förra veckan när du kallade min köttfärssås för "sjabbig analklåda".
"Inte ens en full strippa i Dussedorf hade ätit den köttfärssåsen. Men fortsätt Johan. Såsen då?"
"Den hade väl funkat om jag inte hade mitt smaksinne kvar."
"SKOJAR DU?"
"Nej. Du får en 3a."

Jag leder med 4-1 efter tre Halv åtta hos oss-omgångar denna månaden.

Sylt.

Johan kom ner från Göteborg tidigare idag. Han lät mycket glad när han steg in genom dörren.

"Hallå Filip!"
"Va fan är det med dig? Varför är du så jävla glad då?"
"Oj, vilket trevligt mötande."
"Sorry, det var inte meningen. Jag är mitt inne i Förkväll. Det är sämre än någonsin faktiskt."
"Va? Trodde inte det kunde bli sämre än när Elizabeth frågade om Jens Lapidus tyckte det viktigt att ha kostym på sig i rätten."
"Inte jag heller."

Johan slog sig ner i soffan och började se på Förkväll.
Plötsligt hoppade han upp ur soffan.
"Jag höll på att glömma!"
"Vadå?"
"Jag har fan en present med mig till dig Filip."
"Nehe, va snäll du är Johan."

Jag blev mycket förväntasfull och kikade nyfiket på vad Johan skulle dra fram ur sin väska. Han slet upp en plastpåse. Och tog fram...
"Sylt? Sylt. Seriöst?"
"Ja, vår gamla var ju slut."
"Nej för helvete. Den va möglig. Den va tusen år gammal och jag slängde alla tusen burkar du tog med sist."



"Vi kan ju äta lite sylt imorgon kanske."
"Till vad Johan? Mer sylt eller?"

Nytt personligt rekord.

Marc är mästare på att inte fårsta när det är dags att gå hem. Igår var han nere och såg film. Jag somnade innan slutet för att se slutet idag. Det behövdes inte eftersom Marc väckte mig för att berätta hur den slutade - härligt.
Jag somnade hur som helst om och vaknade nu imorse av den här synen.


Marc hade alltså inte gått hem igår efter filmen utan satte istället nytt personligt rekord i att inte förstå att det är dags att gå hem.

Fångarna på fortet.

När jag lånar Marcs toalett brukar jag leka fångarna på fortet för att få en trevligare toalettstund. Det finns flera utmaningar som toaletten bjuder på. Själva stolen sitter inte helt fast i golvet vilket kräver en enorm motorik av användaren. Ringen och locket är två seperatat delar som man ska försöka pussla på stolen, besökaren måste alltså tänka logiskt. Avslutningsvis måste besökaren ha tur. Marc påstår att det inte handlar om tur, utan skicklighet.
"Spolar man på detta sättet så åker allt bort. Jag lovar. Seriöst."
Jag har valt att kalla sista grenen - Hur fan löser jag detta nu då?

När Johan psykar sönder.

Johan har köpt en tekula till lägenheten. Jag hatar den där jävla tekula så in i helvete. Det ligger i vasken, fylld med äckligt använt vaniljte och ser rostig ut, varje gång jag ska diska. Jag verkligen HATAR tehelvetet.

Kan tyckas grinigt detta. Men proceduren när man öppnar tekulan, skakar ut innehållet i soparna, sköljer och lägger den i torkhyllan för att sedan finna den använd och äcklig i vasken igen, är så psykande. Jag tror Johan, likt Dorian Grey, planterat en del av hans själ i tekulan.

En annat psyk som Johan kör är: "Du kan väl ta en påse då?"
Igår bar jag en påse och Johan två på väg upp till Carl.

"Du kan väl ta en påse då?" säger Johan besvärat.
Jag fimpar min nytända cigg för att ta över en av Johans två påsar. Väntar på att Johan ska göra något med sin fria hand men inget händer.
"Varför skulle jag ta påsen Johan?"
"Jag vet inte."
"Men för helvete Johan. Jag fimpa min cigg och har inga handskar."
"Aja dådå, jag kan väl ta den igen."

...Fett psyk.

När Röda Korset-Sten gjorde oss nyktra.

Utanför systemet vid mig och Johan brukar det stå en skön alkis som drar obegripliga skämt på skånska och försöker sälja tidningar. Han har inte riktigt insett att skämten inte lockar köpare, utan raka motsatsen. Folk kör en klassisk svensk och slickar sina kroppar längs väggen ut och stirrar ner i marken - precis som jag och Johan. Jag hade velat kalla alkisen min kompisen men det är svårt. Jag har garvat åt ett av hans skämt en gång, av rädsla dock.

I vilket fall som helst. Idag var vår "kompis" ersatt av en tystare typ, vi valde att kalla honom Sten. Sten arbetade för Röda Korset och samlade in pengar till Haiti. Han gav inget positivt intryck, snarare bittert och ogästvänligt. När vi stötte på Sten vid entren till systemet stirrade han på oss. Vi hade precis tillräckligt med pengar för att klara av en skön fylla på kvällen. Men Sten hade andra planer.

Han sträckte fram sin insamlingsbössa mot oss. Givetvis ska vi skänka lite pengar tänkte jag och Johan tömde våra fickor i bössan.

"Jaha." sa Sten. "Sju och femtio."

Paniken slog in. Skänkte vi sju och femtio? Det är ju för fan knappt tre cigg. Vi kan inte komma ut med påsar fulla med öl och se hur Sten kämpar ideelt för Haiti.
Han var uppmärksam på vår panik och sträckte fram sin bössa igen.
Nu hade vi ingen återvändå. Allt i våra plånböcker måste ner i Stens bössa.
Sten blev nöjd. Vi blev panka och nyktra.

Slutspelsskägg

Igår blev det bekräftat att jag flyttar från Johan om någon vecka. Därmed rök ursäkten för mitt bloggande och den lever nu inte så länge till. Detta är något Johan tyckte var extremt bra eftersom han anser att han blir uthängd av mig, vilket delvis stämmer.
För att visa sin glädje över att bloggen dör och Johan och jag flyttar ifrån varandra, så har Johan börjat odla ett sägg som han inte tänker raka förrens jag flyttat - ett slutspelsskägg kan man säga. Ganska trevligt initiativ tycker jag. Dessvärre för Johan är skägget fruktansvärt fult. Verkligen asfult.

Att vara svensk.

Jag och Johan brukar ge varandra gliringar när man beter sig väldigt svenskt. Exempel är när vi står i en kö, någon tränger sig före och man inte vågar säga till denna personen. När man blandar vodka med cola. Ber om mjölk i kaffet på café. Inte frågar någon expedit om vad en sak kostar då den saknar prislapp. När man går efter priset på vinet istället för att köpa något man vet är gott. Är tjugo minuter tidig till en föreläsning och tvingas vänta utanför. Måste ha öronproppar när man är ute på krogen, osv.

När sådana saker inträffar pikar vi på varandras svenska beteende.
"Filip, du ska inte blanda vodka med julmust istället. Jag har hört att det är jävligt inne just nu."

"Johan, glöm inte öronpropparna när du pratar i telefon. Det kan vara skadligt."

Vi försöker vara mindre svenska då vi har möjlighet. Idag frågade jag Johan vilket datum det var eftersom jag tyckte att bäst före-datumet på mjölken var passerat.

"Vilket datum är det idag Johan?"
"20e tror jag. Vadå då?"
"Mjölken gick ut för fyra dagar sedan."

Johan försökte vara osvensk.

"Det är lugnt för fan. Drick mjölken"
"Fyra dagar gammal är väl lite väl lång tid."
"Shit va svensk du är Filip."
"Vadå svensk? Lukta på skiten, skulle du vilja dricka något som luktar kadaver."
"Drick mjölken."
"Den har lika mycket klumpar i sig som en svart puckelpist för fan."
"Eh, det är verkligen lugnt. Så jävla svenskt att vara rädd för lite klumpar och dålig lukt."
"Är det svenskt att vara rädd om sin hälsa."
"Minst norskt i alla fall."

Jag kände pressen. Jag ville ju inte vara för svensk och verkligen inte norsk. Så jag drack mjölken.

Rudi Voller

Johan har ingen favoritidrottsman på samma sätt som jag älskar Mattias "tredje sträckan" Nilsson. Däremot hyser han någon slags kärlek till den tyska fortbollsspelaren Rudi Völler. Johan har aldrig sett honom spela eller vet om han var bra osv. men "hans frisyr är bortom denna världen", brukar han säga när man kommer in på något relavant ämne.

Rudi Völler


Idag när jag skulle ut exploderar Johan upp från sin säng.
"Äntligen! Vad jag har väntat."
"Vadå""
"Din frisyr Filip, du har en RUDI VÖLLER-frisyr! Fattar du hur stort detta är?"
"Va fan seriöst? Har jag det?"
"Ta inte bort den. Ta INTE bort den. Jag hade offrat min högra hand för att få ha en Rudi Völler-frilla."

Om Johan hade offrat en högerhand för frisyren jag tydligen hade så måste den vara grym. Och jag tycker han har rätt. Den är grym. Påminner om en tysk kedjerökande kärring som inte sett sig i spegeln de senaste åren - soft.

Rudi Völler?

Konsten att snooza borta en hel morgon.

Snooze är fruktansvärt ovärt. När man vaknat till den utsatta tiden trycker man på snooze. Problemet är att man är så trött så att nästa gång klockan ringer har man glömt av att man tryckt på snooze och därför gör man det igen. Och igen. Och igen.

Plötsigt har man snoozat bort en och en halv timma och en hel morgon - fruktansvärt psykande.

Johan Falk Vs. Jean Claude van Damme

Bara namnet Johan Falk är så hårt att samtliga åskådare vet att han löser alla situationer. Men när han utbrister "Fan!" i en rondell på Hisingen är hårdheten så maxad är världen inte skådat en bättre människa.

Den enda personen som kanske kunnat utmana Johan Falk - just det J. Falk, (Eventuellt Dolph, när jag tänker efter) i hårdhet är Jean Claude. Men när just "rondell-fan:et" inträffar så inser man att Johan Falk är ensam på toppen.

Hård.


Hårdast.


Och för er som undrade om Marc var kvar. Lugn. Det är han.

Att inte förstå att man ska gå hem - igen.

Minns ni Marc? Han som inte förstod att han skulle gå hem efter sina åtta timmar hos oss. Idag är han här igen. Och en till - Oscar. Vi har alltså två personer som inte inser att de borde gå hem nu.

Marc har suttit och spelat FIFA och försenat min film jag sett fram emot. Han vill testa alla våra spel. Går in och ut i köket och letar antagligen efter mat. Frågar dock inte om cigg. Han psykar ner mig totalt.



Oscar kom hit för ett tag sedan. Första han gör är att spruta ner hela köket med en Cola. Han tyckte det va skitkul. Han psykar också ner mig totalt.

Middagstips

Lägg i en wienerkorv i en kastrull och koka sönder den. När skinnet lossnat och ter sig som en hängande svans från köttdelen, färgen har gått från rödskimrande/orange till gul/grå och den har blivit s-formad så är korven klar. Placera den färdiga korven i ett snustort korvbrod som smular sönder bara av att öppna det.

Ser man på. En strålande söndagsmiddag.

Kan serveras med ketchup. Annars sitter det ordentligt med smak i skinnsvansen.

Tre tips.

Man orkar inte gå och handla mat. Det enda man har är Campbells tomatsoppa som är oätbar. Hur löser man sin hunger då?

Här följer tre tips som jag och Johan anammar hårt när hungern slår in.

Salivtricket - Svälj ditt saliv. Mättar cirka 30 minuter, sedan avtar salivutsöndringen.

Borsta tänderna-tricket - Sysselsätter munaktiviteten samtidigt som man manipulerar hjärnan att man kanske, kanske, får i sig föda.

Stop n Grow-tricket - Lägg ett lager Stop n Grow på tummen och sug tills du behöver lägga på ett till lager. Aptiten minskas oerhört.

Ett fylleproblem.

Nar man i ett sällskap dricker lite mer än de andra har man risk att få "shit va osoft att prata med dig"-blicken.
Man står och pratar med någon eller några och inser själv att man fått lite talproblem. Tungar fastnar i gommen och det man ville ha sagt blir en sörja. Man är dock inte så full att man inte är kapabel till att känna av stämningen. Det är otroligt frustrerande att se hur folk ger "shit va osoft att prata med dig"-blicken samtidigt som man kämpar med att uttala rent. Man känner sig som en komplett idiot och dricker antagligen bara mer för att slippa vara medveten om att blickarna man får.

Detta drabbade Axel igår och han var mycket ledsen för han hade tydligen "något roligt att berätta".

Fear Factor - bidrag

Fear Factor - Göteborg special

Jag och Johan sitter med hemtentor där vi ska analysera ett YouTube-klipp. Vi ska motivera våra val med en liten inledning som, enligt läraren, inte kommer att bedömas. Därför har vi inget att förlora när vi nu ger oss på nästa Fear Factor-tävling om vem som vågar skriva den absolut sämsta inledingen. Målet denna gången är dock att skriva en så dålig inledning att den tas med i betygsunderlaget men ska inte få oss underkända. Mycket spännande.
Det är göteborgstema på tävlingen, vilket medför att talspråk kommer prägla våra inledningar. Förhoppninigsvis är dem klara att visas upp här om tre timmar.

En dag närmare den sista.

Jag gick upp betydligt tidigare än Johan idag. Åt frukost och såg likadana nyheter på Nyhetsmorgon minst fem gånger. Efter två koppar kaffe och väntan på sjätte nyhetssändingen blev jag mycket rastlös och började spela TV-spel. Det tröttnade jag också på ganska snabbt, så jag började sakta men säkert höja volymen på teven och, likt en väckarklocka, säga Johan, .. Johan, ...Johan - högre och högre.
Han vaknade inte. Jag fortsatte.
"Johan, ...Johan, ...JOHAN!"
"Vad är det!?" svarade Johan mycket trött.
"Tja. Vill du spela FIFA?"
"Nej. Ser du inte att jag sover?"
"Men vill du spela Call of Duty då?"
"Jag sover."



Han vände sig in mot väggen och fortsatte sova.
Sen fortsatte jag tyst men ökande.
"Johan, ... Johan, ...JOHAN!?"
"JAA! VAD?", röt han.
"Oj, ta det lugnt Johan. Godmorgon tänkte jag bara säga. Och. Är du säker på att du inte vill spela FIFA? Jag kan vara ett dåligt lag om du vill?"

Han ignorerade mig.
Jag vet att han låg i sin säng och tänkte: En dag närmare den sista med den idioten.

När Lund blev Paradise Hotel

Tragiskt. Vi vet. Men man måste testa en parcermoni när man får chansen. Vi var sju grabbar på middag hos Truls ikväll. En skulle bli tvungen att gå hem tidigare än de andra.
Jag, Truls och Gustav var alla tre säkra på att få stanna kvar. Johan, Carl, Oscar och Marc skulle välja att ställa sig bredvid någon av oss säkra för att förhoppningsvis få stanna kvar ett tag till på kvällen. En skulle bli bortvald.
Vi fick fem minuter på oss att pakta innan utslagningen skulle äga rum. Under dessa fem minuter som pakterna skulle skapas blev jag indragen i köket av Marc.

"Helt seriöst. Jag ställer mig bakom dig. Om du inte väljer mig får du aldrig mer komma hem till mig."
"Men va fan Marc. Så allvarligt är det inte."
"Heeeelt seriöst. Jag ställer mig bakom dig. Väljer du inte mig så...."

Leken blev allvar. Så här såg det ut precis innan valen skedde. Blodigt allvar.





Johan ställde sig tillsammans med Oscar bakom Gustav och blev givetvis bortvald.

Min vy när jag pluggar.

Jag och Johan sitter mitt emot varandra när vi pluggar. Ganska logiskt i och med att vi har ett bord. I vilket fall som helst. Vi sitter och läser likadana kursböcker om någon, antagligen full/hög/kåt grek som tyckte dittan och dattan med historia osv - mycket oklart.

Igår. Mitt i den här oklara beskrivningen om full/hög/kåt-historietolkning, så hör jag fniss från Johan.
"Hihi."
Jag tittade upp.


"Vad hihi-ar du åt, Johan?"
Inget svar.
"Hihi."
"Helvete!"
"Vad?"
"Vad fnissar du åt, Johan?"
"...inget. Hihi."

Jag blev fruktansvärt arg men bjöd honom på att han gladdes åt något.

Och så plötsligt idag när vi fortsatte den oklara litteraturen.
"Hihi."

"Helvete! du kan inte mena allvar?"
"Hihi."
"HELVETE!!"
"Vadå?"
"Vadå? VADÅ!?"

Jag såg mig själv bli en X-Men. Kanske Wolverine och köra fram tre klor från handen och pajja hans dator.

"Vad är så förbannat roligt, Johan?"
"Basshunter är för skön bara."
"Basshunter, fnissar du åt BASSHUNTER!?"

Jag tystnade. Fokuserade. Tänkte för mig själv.
Du kan Filip, du klarar det. Om Wolverine kan, så kan också du. En lite klo bara. En.

Inga klor kom ur min hand.
Johan fortsatte fnissa.

Så går det.

När Johan ber om massa krångliga saker som ostronsås, någon oklar grönsak eller laktosfri mjölk, så blir man jävligt matt. Jag blir så JÄVLA matt faktiskt.

Att ljuga.

Det var verkligen inte svårt att ljuga över 20ggr om dagen. Jag räknade varje lögn jag drog från dess att jag vaknade idag. Redan efter två minuters dialog md Johan var jag säkert uppe i sex lögner. Det roliga var att jag inte planerade dessa utan dem kom spontant.
"Filip, har du fjärrkontrollen?"
"Nej."
Det hade jag visst, men körde en spontanlögn bara.
"Har du sett Avatar än?"
"Ja, det är klart."
Det har jag verkligen inte gjort. Och så här fortsatte det. Jag ljög konstant utan någon tanke på att bräcka Gustavs 20 lögner om dagen.
Det gick så långt att jag slutade räkna alla lögner jag drog för Johan och fokuserade istället på att hetsljuga på facebookchatten.

Jag körde bland annat:

Den s.k. "artighetslögnen"


Lite kändisglimtar







En classic lögn bara



Det var mycket trevligt.

En pizzabeställning.

"..?..pizzeria."
"Ja hej. Jag skulle vilja beställa en kebabpizza nummer 2, tack."
"Vilken sås?"
"Vilka har ni?"
"...?..., ...?..., mild."
"Jaha. Mild tar jag då."
"På båda?"
"Va? Nej, alltså jag vill ha en kebabpizza NUMMER 2."
"Vad va för sås på andra pizza?
"EN! Alltå jag vill ha EN kebabpizza NUMMER 2."
"Vilken sås?"
"M i l d."
"Okej. Två kebabpizza ...?..., tiominuterenkvart."
"Men för fan. EN, EN!"
"...?... tiominuterenkvart."
...Klick

Konsten att ljuga - hela tiden.

Gustav talade ut för någon dag sedan att han ljuger ca 20ggr om dagen.
"Jaha. Om vad?", undrade vi andra.
"Om allt alltså."
Eftersom vi var lite på lyset glömde vi snabbt Gustavs info. Jag tänkte att jag skulle försöka utmana Gustav. Ljuga över 20ggr på en dag - idag.

En Stop n Grow-attack

Johan har envisats om att se Johan Falk på TV4 ikväll. Ett riktigt skitval. Faktiskt ett helt jävla otroligt filmval. När han själv insett hur katastrofalt dålig filmen var, så slet han fram sin dator och började facebooka. Min irritation var inte ur denna världen. Han övertalade om att se en film som han senare själv tröttnade på.
Enda tänkbara lösningen var givetvis att ta fram Stop n Grow.

Innan ni nur ser mitt bildspel av min attack, så rekomenderar jag att samtidigt sjunga den klassiska melodin som låter då hajen i Jaws-filmerna laddar inför deras attacker.

Duh duh.


Duh duh.


Duh duh, duh duh.


Duh duh duh duh. Duh duh duh duh.


DUH DUH.

Ett samtal på väg hem.

Jag och Johan passerade en kyrkogård på vägen hem från Carl nyligen. Vilket ledde oss in på frågan om vem man inte skulle vilja stöta på i en mörk gränd.
"Hur menar du Johan? En jävligt osoft bekant man verkligen inte vill umgås med eller typ Thomas Quick?
"Typ Thomas Quick."
"Jag väljer nog Johan Jungren Bengtsson, eller han dörrvakten på Berså som slåss med dubbla batonger."
"Bra val."
"Vem väljer du Johan?"
"Ed Gains är rätt ochill."
"Det har du rätt i. Hon Aileen Wournos sa ju att hon inte tyckte om levande varelser vilket skulle skapa en märklig situation om man mötte henne."
"Verkligen spänt. Man frågar ju inte om en cigarett direkt."
"Kanske, beror ju på om man är sugen eller inte. Hon röker säkert LM-menthol extra långa i och för sig."
"Kan man wikipedia vad hon röker tror du?"
"Klart man kan."
"Någon man verkligen skulle vilja möta är ju Dennis Rodman."
"Varför?"
"Har du inte sett Double Team Filip?"
"Den med Jean Claude Van Damme?"
"Huuuuuur bra film som helst. Dennis Rodman borde fått en Oscar. Seriöst."
"....Har du nyckeln?"

Saknaden av Johan.

Jag bor för tillfället själv i lägenhet eftersom Johan inte kommit ner till Lund ännu. Jag trodde det skulle vara jättehärligt. Men om sanningen ska fram så är det lite trist och komplicerat. Plötsligt har jag märkt av saker som jag inte tänkt på tidigare. Att Johan är praktisk att ha. Dessa situationer som Johan oftast brukar ta hand om eller kan hjälp till med är följande:


När man tvingas göra rent efter sig.


När man försökt krydda maten med honung men stället bränt fast skiten i pannan.


När man hittar skit under soffan och inte orkar dammsuga.


När man inte har någon att spela TV-spel med.


När man alldeles för sent upptäcker att pappret är slut och inte har någon att ropa på.


När mjölken har gått ut (för längesedan) och det är för kallt för att gå och handla.

Johan är helt klart en bra människa i vissa avseenden.

Ett våffeljärn.

Jag tänkte laga våfflor på mitt nya våffeljärn idag. Det är ju bara att köra in kontakten och hälla smet tänkte jag, men helvete va fel jag hade. Jag har fortfarande inte fått igång järnet. Efter tre frustrationscigg tog jag fram intstruktionsboken för att ta reda på felet. Detta resulterade bara i två frustrationscigg till eftersom den medföljande boken tillhörde en jävla äggkokare.

TV4 kör en Fear Factor

Jag tror att programläggarna på TV4 kör en Fear Factor-tävling med varandra.
Vem vågar göra det absolut sämsta programutbudet under en dag utan att få sparken?



Det är en ju omöjlighet att man väljer att bänka sig framför teven för att se Supernanny på återbesök, Keno eller Star Wars VI för hundrade gången.
Den enda logiska förklaringen till att någon överhuvudtaget skulle se ett program av dagens utbud är ju att denna personen är så bakfull att han inte vet om att han ser på TV.

Lastbilar

Det är ganska oroande att endast se hur lastbilar kör om på motorvägen när det är halt som fan på vägarna. Ligger för tillfället i stabila 90 på motorvägen i en rak linje med andra personbilar. På insidan kommer lastbil på lastbil och skapar stora snömoln kring oss vanliga bilar. Varför ska då dessa lastbilschaufförer dra om när vägen är fruktansvärt hal?
Det finns flera tänkbara anledningar.
Dem vill snabbt återvända till sitt hemland (polen och Tjeckien) dominerar kraftigt bland registreringsskyltarna.
Dem känner sig säkra i sin lastbil och dör därför inte om dem kör av vägen och in i skogen, diket, ån eller vad som nu finns runt vägarna.
Dem är fulla.
Dem är riktig, riktigt, fulla.
Dem vill ner till en bärs i Danmark.
Dem vill ner till en till bärs i Tyskland.
Dem är så fulla så att dem inte vet om att dem kör lastbil.
Dem har köpt nya numret an Hustler vilket upptar både blick och händer.
Dem försöker bläddra sida i sin nya Hustler med knät samtidigt som dem röker en röd Prince med vänsterhanden och älskar med sig själv med högern, varpå dem tappar fokus på hastigheten.

Highlights ur "Den bästa norska NAZI-ZOMBIE-SPLATTER-film som gjorts."

Verligen en riktigt, riktigt, bra film jag såg igår. Här följer två highlights på två norrmän som båda borde nomineras till nästa års Oscar för deras superba insatser.


Motorsåga-av-sig-armen-för-man-blir-blev-biten-av-en-zombie-scenen


Springa-in-i-ett-träd-och-fastna-med-magsäcken-scenen.

Frågesport

Jag försökte ringa Johan och ge honom några frågor för att han skulle gissa på vilken film jag var och köpte för ett tag sedan. Han svarade inte, så här kommer frågorna istället.

För 1000 000 kr:
Det är världens bästa film.

För 500 000 kr:
Det är världens bästa skräck/komedi-film.

För 100 kr:
"Den bästa norska NAZI-ZOMBIE-SPLATTER-film som någonsin gjorts."

Svar:


Bonusfrågor:

För 10 000 000 kr:
Vilken är den nästa bästa norska NAZI-ZOMBIE-SPLATTER-film som någonsin gjorts?

För 1000 000 kr:
Hur många fler norska NAZI-ZOMBI-SPLATTER-filmer har det egentligen gjorts?

Analyser kring pedofil-mustaschen

Av oklar anledning har min bror valt att pryda sitt ansikte med en mustasch. Jag har valt att kalla den pedofil-mustaschen (förkortas PM), just därför att den har alla attribut som en mustasch på en pedofil antagligen också skulle ha - rödskimrande, gles, spretig och allmänt "ofriserad".

Jag har analyserat varför han valt att skaffa en PM.

1. Isället för att ha statusen "In a relationship" på facebook, så kan man bära denna mustaschen som en skylt att man ingår i ett förhållande. För det vore väl orimligt att en singel skulle valt en PM.

2. Riktigt, riktigt, dåligt känsla gällande snygghet.

3. Ett mustaschväxttempo som är utöver det vanliga.

Trots dessa relativt bra analyser känns fortfarande en PM som en gåta.