Min vy när jag pluggar.

Jag och Johan sitter mitt emot varandra när vi pluggar. Ganska logiskt i och med att vi har ett bord. I vilket fall som helst. Vi sitter och läser likadana kursböcker om någon, antagligen full/hög/kåt grek som tyckte dittan och dattan med historia osv - mycket oklart.

Igår. Mitt i den här oklara beskrivningen om full/hög/kåt-historietolkning, så hör jag fniss från Johan.
"Hihi."
Jag tittade upp.


"Vad hihi-ar du åt, Johan?"
Inget svar.
"Hihi."
"Helvete!"
"Vad?"
"Vad fnissar du åt, Johan?"
"...inget. Hihi."

Jag blev fruktansvärt arg men bjöd honom på att han gladdes åt något.

Och så plötsligt idag när vi fortsatte den oklara litteraturen.
"Hihi."

"Helvete! du kan inte mena allvar?"
"Hihi."
"HELVETE!!"
"Vadå?"
"Vadå? VADÅ!?"

Jag såg mig själv bli en X-Men. Kanske Wolverine och köra fram tre klor från handen och pajja hans dator.

"Vad är så förbannat roligt, Johan?"
"Basshunter är för skön bara."
"Basshunter, fnissar du åt BASSHUNTER!?"

Jag tystnade. Fokuserade. Tänkte för mig själv.
Du kan Filip, du klarar det. Om Wolverine kan, så kan också du. En lite klo bara. En.

Inga klor kom ur min hand.
Johan fortsatte fnissa.