En Manhattan-psykning

Jag har burit mina sista saker från min gamla rum som en jävla idiot denna morgonen. Löken på magen blev till Ullevi-storlek och pärlorna från pannan skymde sikten när de rann ner i ögonen på mig. Jag var helt klart inte på humör för att bli psykad. När jag äntligen fått upp allt och skulle packa upp märkte jag att min Manhattantavla saknades. Jag var helt säker på att jag hade tagit med den upp så jag fortsatte att svettas sönder i mitt letande. Tilslut fick ge återigen bege mig till rummet för att hämta den. Givetvis var den inte där. Matt, svettig, arg och svinhungrig gick jag tillbaka. Daniel ropar att han ska dra så jag går in till honom för att säga hejdå. Och där hängde den. Idioten hade inte frågat om han skulle hjälpa, inte hjälpt att packa upp eller sagt något uppiggande. Däremot hade han tagit min Manhattantavla och hängt upp den bredvid sin egna.

"Va fan Daniel. Jag har letat som en idiot efter den?"
"Vilken då? Menar du din puttelilla Manhattantavla som inte syns brediv MIN Manhattantavla."

Jag blev så matt att jag bara vände och gick till mitt rum. Från Daniels rum hör jag hur han säger:
"Filip. Skriver du upp ett awesomepoäng till mig för att min Manhattantavla äger din."

Fy fan vilken dålig morgon.